Nu är kissen hemma hos sig igen. Här är det tomt. Kom tillbaks en annan gång, Bobrov!

Jag får låna katt över helgen. Först var han mycket avvaktande och satt under min säng och tryckte. Blängde med stora svarta pupiller och vägrade komma fram. Jag lät honom hållas. Andra dagen när han gömt sig i en av garderoberna bestämde jag att det är nog, nu måste han möta verkligheten och se att den inte är så farlig. Jag drog ut honom och kånkade omkring och visade honom allt i lägenheten. Här i soffan kan man ligga på mjuka pläden, här i fönstret kan man se en massa skoj från hög höjd, här är guldsnöret som man kan leka med. Och här är jag, och jag gillar dig.

Sen gick det fort. Han tog in och tog över, och nu är han helt självklar här hemma. Fåtöljen är helt enkelt hans. Blommorna också, och allt annat. Han är tydlig med när han vill buffa med huvudet mot mitt, och när han vill kontemplera ifred. Igår kväll hade han värmt upp sängen åt mig, när jag fann honom som en bullig kamin under täcket.

Det är mysigt att ha katt. Jag kommer att sakna honom. Mycket.

Jag har svårt för vårt klimat. Det vi har nuförtiden. Sällan har det varit så kallt. Det var längesen ett människoliv var värt så lite.

Tror jag går i ide.

När man lätt tröttnar på loppisar och tycker att tio minuter räcker gott och väl – då är det bra att ha kameran med sig och ta en tur på egen hand medan kompisen får botanisera i lugn och ro bland julkulor och yllekappor.

Hundra steg från Stadsmissionen ligger sjön Trekanten som var så här vacker i eftermiddags. Och när jag kom tillbaks från promenaden hann jag ändå vara smakråd och provhyttsassistent.

Nöjd med min nya frisyr. Håret ser rödfärgat ut, men det är bara lur. Jag är den gamla vanliga brunluvan.

Från Slussen, rakt fram Riddarholmen, till höger Gamla Stan.

Stockholms öar flöt i ett märkligt disigt ljus idag. Nästan overkligt stundtals.

Jag gick omkring på stan och kände mig lite ny. I kyrkan börjar det nya året idag, första söndagen i advent. Jag påbörjade mitt 46:e år igår kl 16.12. Och idag fick jag på ett konkret sätt lämna det gamla bakom mig och börja om.

Gott nytt år alla! Må det bli ett gott år.

En elektrisk adventsljusstake, Emmaus: 25 kr.

En mässingsljusstake, Emmaus: 45 kr.

Ett änglaspel, Stadsmissionen, 10 kr.

En kopparbytta för hyacinter, Stadsmissionen: 5 kr.

Det har lättat något. Inte bara pga själva shoppingterapin och det goa sällskapet, utan liksom hoppet som tingen för med sig. Det blir advent hos mig också. Det blir en jul. Och det finns ett liv bortom nyår. Hur det ser ut vet ingen. Men i väntan på det okända tänker jag hålla mig varm och omge mig med gyllene, blänkande, vackra och trygga ting. Och de får gärna vara billiga!

Jag hade oturen att bli sjuk av mitt arbete.

Otursamma omständigheter samverkade till att det tog många år att bli bättre.

Nu är jag bättre. Nästan bra, trodde jag.

Men ontet slog tillbaka. Otur. Jag som skulle visa framfötterna.

Nu hänger jag i luften. Utan arbetsträningsplats. Utan framtid?

Otur.

Eller ren jävelskap?

Askverkstaden vid soffbordet är igång igen. Årets spurt inför julhandeln. Trenden är marmorerat!

På hemväg efter dagen i stan

Mamma ligger utslagen i soffan efter några intensiva timmar. Överraskad blev hon minsann så det räckte idag.

Vi åkte till Rosencaféet i Trädgårdsföreningen. Där stod första väninnan och väntade. ”Är du här?!” sa mamma. ”Ja, jag hade vägarna förbi”, sa väninnan. ”Och nu kan jag ju lika gärna stanna en stund”.

Sen droppade ytterligare ett par gamla barndomsvänner in och mamma satt där med synnerligen tappad haka. Detta hade hon inte anat. (Heja alla som lyckats hålla tyst!)

En fin stund blev det, med presenter och mat och skratt och sjuttio år gamla minnen. Så blir det ju med åttioåringar som minns.