Det finns hopp
Tillbaks på Huddinge i morse. Det börjar bli rutin. Denna gång gick jag obehindrat alldeles själv i nästan normaltakt ända bort till hematologavdelningen! Annat mot i förrgår, då de fick köra mig i rullstol och vägen tycktes oändlig. Jag mår helt enkelt fantastiskt mycket bättre.
Det allra bästa var ändå att jag fick bekräftat att jag inte skaffat mig denna propp för att jag är fet och lat. Utan som så mycket annat är det föräldrarnas fel. Taskiga gener helt enkelt.
Doktorn trodde dessutom att jag faktiskt motionerat mig till proppen. Alltför intensiva promenader i nya MBT som åstadkom muskelinflammation i vaden som bäddade för trombos. Vad vet jag, men det känns ju bättre att ha sportat sig till en propp än sofflegat sig till en.
Nu ska jag fortsätta spruta mig i magen tills jag ställs på råttgift, Waran. Och då får jag byta halsband! 
Va´ glad jag blir att du mår så mycket bättre
Skönt också att du vet vad det kan bero på. Gör som jag, ta det lite lugnt med motionen 
Stor kram.
Absolut! Här ska motioneras med måtta hädanefter.
Kram!
Skönt att du mår bättre! Jag fick en propp i huvudet får några år sedan….den fick jag pga för högt kolesterol…men nu är det bättre tack vare LCHF..:)
Å, fy! Det låter hundra resor värre! Bra att du hittat en bot.