Krasch – nej tack

Jag körde just burken till Hallunda för byte av hårddisk. Innan det blir som på bilden. En kärra, en sliten flyttkartong, en kudde i botten. Proffsigt värre.

Datamannen sa ”Det här var en riktigt gammal dator”. Hmpff, den är ju bara fem år. Konstig värld vi lever i. Men trots den pinsamma mängden damm i lådan såg moderkortet och komponenterna bra ut, inget läckage och inga missfärgningar. Han gav den två år till att leva.

Han verkade kompetent och burken är säkert i goda händer. Men så nervöst det känns att lämna den ifrån sig! Inte förrän på måndag får jag se den igen. Och då blir det att börja om från början med allt den måste lära sig på nytt.  Och jag!

Mm

Första dagen. Gick bra. Blev längre än tänkt, gott tecken. Trots tre miljoner ungar och buller och bång. Ryggen är nästan av, men jag trivs redan väldeliga.

Men ett saknar jag. En. Från gamla jobbet. Väldeliga…

Svart i rutan

blev ju lite tråkigt så det får bli en testbild i stället. Det har sina randiga skäl. Jag lämnade ryggsäcken på första bussen i Bohuslän igår. Det var synnerligen dumt, för i den fanns kameran, datorn, mobilladdaren och mediciner jag inte har hemma. I den stora väskan som jag inte glömde fanns bara sockar och begravningskläder.

En lång väntan har det varit, på ett livstecken från Orusttrafikens hittegods. Men till slut fick vi kontakt, och de snälla människorna ordnade så att en chaufför fraktade ryggsäcken till Göteborg där en vän tog emot. Och denne vän kommer av en händelse till Stockholm i morgon, så vid lunchtid är det tänkt att jag ska få en direktleverans till Musikmuseet.

Så bra det kan bli av något som såg ut som en fullständig katastrof.

TACK!

I vägen

Det här skulle bli en höstbild med linjer och kurvor som går igen i viken, på vägen och ute bland holmarna. Men det blev lika mycket en bild av en telefonledning som är i vägen.

Och vem orkar PS:a såhär dags?

Godnatt!

Sista skymningen

…för den här gången. Kaminen rakas, dammsugaren rastas, komposten matas. I morgon bär det av tidigt.

Så synd bara att blind daten på centralen inte blir av. Annan gång *hoppas*. Vad gör man då i Gbgs centrum i tre timmar, halvdassig och med packning?

November

Enbären lyser vackert grönblå och jag tänker på jul. Snart är vi där. Eller åtminstone är vi snart i advent.

Det gillar jag.

Skymningen faller

… och jag med den – höll jag på att skriva.

Feberkänningar, huvudvärk och halsont hindrade mig från att återse mina Uddevallavänner i helgen, vilket känns riktigt trist. Men att få stanna här i blekevädret är ju inte det sämsta. Försöker kurera mig tills nya jobbet börjar på tisdag.

Varma allhelgonahälsningar särskilt till Uddevalla skickar jag denna vackra kväll. Jag kommer en annan gång. Förhoppningsvis snart.

Smörkullen

Smörkullen. Igen. Inte varierar mina motiv särskilt mycket häruppe. Samtidigt ändrar sig allt, varje dag. Ljuset, havet, himlen.

Mina försök att fånga skönheten är fåfänga. Men det är himla roligt att försöka!

Lyckan

Lyckan kommer, lyckan går?

Den gamla rostiga hästskon på stenmuren får mig att fundera på det som sagts om lyckan. Att lycka är ett modernt begrepp,  som folk förr i tiden inte hade tid att kontemplera över. Att den är ett överskattat och ouppnåeligt tillstånd. Att den handlar om förhållningssätt mer än om yttre förutsättningar. Att den kommer glimtvis, aldrig i stora sammanhängande lyckliga sjok, som är det vi längtar efter.

Viktigast kanske är förmågan att kunna känna lycka, att känna igen den när de där glimtarna dyker upp. Oavsett hur livet i övrigt ser ut. Att finna glädje i de små tingen, i de små sammanhangen. Att känna sig nöjd nån enda gång och inte bara jaga vidare efter nya kickar.

Eller?

RIP

Idag begravs grannen.

Inte finns många blommor att hitta i trädgården. Kanske det blir en höstaster, om de hinner torka.

Annars kanske det inte gör något om kistbuketten  gråter lite.

Sista dagsljuset

Bryggan i kvällningen. Här är så vackert så det nästan gör ont.

Eldningsväder

En frostig morgon, solen stiger över jordkällaren. Det är kallt men mycket vackert. Perfekt väder att elda allt skräp grannarna samlat ihop och lämnat. Får se om sällskapet är piggt på att hjälpa till.

Värme

Efter en lång dag av resande kom jag fram i kvällningen. Vilken tur att jag fick sällskap hit,  det var kolsvart redan innan vi påbörjade vandringen över ön och jag gillar inte att vara ute ensam i mörkret. En liten ficklampa kom väl till pass, för gatlyktorna står allt glesare ju längre bort från civilisationen man kommer. Och såklart ligger huset allra längst bort.

Hjälp att sätta på vattnet i läskiga källaren är också välkommet, där är spindlarna stora som dasslock. Och som sällskapet dessutom kånkade maten, hade med sig finfina ostar och bra musik, blev det en riktigt trevlig första kväll.

Nu har brasan slocknat och varmvattenflaskan har förhoppningsvis gjort sitt jobb i vännens säng (måste komma ihåg att köpa en till! Inte vän utan flaska.)

Jag önskar godnatt här från ett märkligt stilla havsband, där månen ser in på mig genom fönstret och allt är frid.

Apropå utbränd…

I Fittja, platsen med det vackra namnet och de vackra husen (NOT), där jag byter till buss, mötte idag denna syn. Två utbrända bilvrak mitt i en plantering.

Ska det behöva vara såhär?

Sista dagen med gänget

Början på något nytt innebär ju alltsomoftast slutet på något annat. Och innebär blandade känslor.

Idag är sista dagen i Ulvsunda. Tack K för att du tog emot mig på ditt jobb! Tack vare dig är jag lite mindre utbränd.

 

Järnluckorna öppnar sig

Det här är ett av Stockholms vackraste hus tycker jag. Det är också stans äldsta industribyggnad. Från 1600-talet fram till 1950-talet rymde det Kronans bageri. Hovstallet ligger intill, och Armémuseum strax bakom.

Vi är på Östermalm, granne med Dramaten. Tjusigt värre.

Och i denna miljö ska jag få vistas i några månader framöver. Vilken ynnest va?

Det handlar om arbetsträning i Musikmuseets reception och butik, med början nästa vecka. Det blev klart igår, och jag känner mig väldigt glad och förväntansfull. Mammas gata, men ändå något helt nytt. Som jag har längtat efter en museibutik efter alla år utan!

Jag har också fått veta var öronpropparna finns, och de kan tydligen behövas ibland eftersom horder av förskolebarn brukar välla in och man får spela på nästan allt i museet.

Igår var en gråblöt dag, men med sol i hjärtat.

Yeats

Had I the heavens’ embroidered cloths,
Enwrought with golden and silver light,
The blue and the dim and the dark cloths
Of night and light and the half-light,
I would spread the cloths under your feet:
But I, being poor, have only my dreams;
I have spread my dreams under your feet;
Tread softly, because you tread on my dreams.

WB Yeats

Grådag

Tur att lönnarna sprakar illgult mellan husen, annars skulle grånaden vara total. Förortens betong och det höstliga vädret korresponderar utomordentligt just nu. Lätt att bli trött är det när ljuset bara lyser med sin frånvaro.

Men.

I kväll kanske det blir färgglatt och festligt! Aida på nåt slags kabel från Metropolitan direkt till Hallunda Kulturhus. Ska bli spännande.

Men jag gäspar redan – hur ska detta gå?

Fuskpäls

Det här är ju inget lejon, jag vet det. Men jag tänkte att hon kunde får vara med i utmaningen Lejon på stan i alla fall. Mamma lo som slickar sin unge. Vid Lötsjön igen.

Vasst

Oidentifierade blomster i vassen runt Lötsjön. Höga var de, och hade säkert varit mycket ståtliga.

Men jag tyckte så mycket om dem i det vissnade stadiet. Lite vassa, men mest mjuka ändå.